Fel, väldigt fel. Allt.
Här ligger jag och funderar halv ett på natten/morgonen/vadfanihelvetemanvillkalladet, allting är fel. Uppochner. Bakvänt.
Tankarna snurrar och det är svårt att hålla koll på dom.
Jag vet inte längre vad som är vad eller vilka tankar som är mina egna eller som kommer utifrån.
Jag undrar hur det kommer sig att livet är så svårt ibland, så jobbigt.
Men ändå så lätt och fridfullt.
Fullt av motsägelser, överallt..
Men det är lite sån jag är också, åtminstone i det här tillståndet..

Jag undrar hur kärlek kan göra så ont, och hur det kan vara det vackraste som finns.
Jag undrar hur andra människor tänker, och om de är lika mig?
Det finns nog ingen riktigt som jag där ute, det tror jag faktiskt inte..

Jag undrar hur mitt liv varit om jag vore någon annan, eller hur det varit om jag inte flyttade upp till Stockholm den där gången för två år sedan. Allt hade varit annorlunda, fast inte på ett bra sätt. Tror jag..

Så rörigt allting är, det blir så när man är jag.

Hursomhelst så tänker jag skriva en bok. En roman. Delvis om min livssituation och delvis inte. Det enda jag säkert vet är att den manliga huvudpersonen ska heta Derek. Det bestämde jag för flera veckor sedan..^^

Nu orkar jag inte mer, får försöka reda ut det här tanketrasslet och sedan sova. Ber om ursäkt för väldigt underligt inlägg, men så kan det bli ibland..
Godnatt!

Liz