Hellu, god morgon för er som vaknat och VAKNA för er som inte vaknat ;3

 

Idag kommer mina syskon hem. Ena från Göteborg, andra från Norrtälje. Då är det ett ypperligt (ja, det ordet passade in där. Ja, jag vet bara kanske vad det betyder. Nej, jag tänker inte forska i vad det betyder) tillfälle att escapea, frågan är bara vart.. Jag har ju en fin skogarderob att escapea i, eller varför inte i snurrskåpet i köket? ;3 Snurrskåpet är, för er som inte vet vad det är, ett sjukt litet skåp som finns i köket och som man snurrar på för att bakom luckan finns det som hyllplan som man lägger olika roliga (ironi) saker i. Kan annars gömma mig i kattens kattlåda eller varför inte i sopen? Hm, önskar jag var liten ibland :3

Menmen, nu går det inte att gömma sig där, för jag råkar vara ganska lång (172).. Jag ska istället följa med pappa och hämta min bror. Får sitta på en av de bästa platserna, nämligen passagerarsätet i fram :) Där kan man se döda djur på vägen enklare :3 Hahah, nej, jag är inte så normal idag.. Det här var ett jävligt konstigt inlägg.. Well, moving on with other subjects ;D

 

 

Finns en risk att ingen fattar vad jag snackar om.. Om ni inte orkar tänka så kan ni hoppa över hela det här stycket, jag analyserar och ställer hypoteser till orsaker just där. ____________________________________________________________________________________________

Jag håller på och skriver ett tal om mobbning till ett skolarbete :) Syftet med talet är att det ska beröra, förklara saker som är igenkännande för både mobbningsoffret och mobbaren och att det ska skapa förståelse från båda hållen. Jag anser inte att mobbaren måste göra mobbningen medvetet eller omedvetet, jag skapar bara hypoteser och försöker att leva med att vissa saker förstår inte denne eller någon annan innebörden av. Jag har faktiskt själv blivit mobbad i 4 år, och det var två olika typer av mobbning. De första 3 åren så var det både fysisk mobbning och mental mobbning. Mobbarna fick mig att tänka liknande saker som "är det fel på mig?", "jag är mindre värd än de andra, för majoriteten måste ju ha rätt liksom" och "jag vill döda dem". Det är olika reaktioner till mobbningen och hur andra bemöter den. Jag vart mobbad för hur jag såg ut, mest. Och jag gick ju i mellanstadiet då detta pågick, så det var ju då allt med utseende började bli viktigt. För vissa var det "om du är annorlunda så stick". Jag är helsvensk, jag är längst i klassen, jag är tidigt utvecklad och dessutom bara 9 år gammal. Jag börjar då i en klass i förorten, där ingen ser ut som jag.

Jag fick då höra att de är avundsjuka, och det var den värsta förklaringen jag visste till varför jag inte var lika mycket värd som alla andra. Att de är avundsjuka, om det ändå vore så enkelt.

Nu, 3 år senare, så kan jag faktiskt förstå förklaringen bättre. Jag var 2 dm längre än killarna, klart som fan att de blir lite snea på det xD

 

I sexan så fick jag pröva på att utsättas av en annan form av mobbning, nämligen utfrysning. Jag tror inte att det handlade om hur jag såg ut alls faktiskt. Okej, kanske en liten del, men långt ifrån allt. Jag anser att när man börjar i högstadiet är då man måste visa vart man står, visa vad man går för. Jag hade troligen haft bättre chanser om jag visat vem jag var, men jag var hård som sten. Jag visade exakt ingenting, för jag visste inte hur man tog plats. Jag var för blyg.

 

Sen i mobbarens perspektiv. Om du har småsyskon, exempelvis, så har du säkert slagit/retat ditt syskon ett antal gånger. Du vet att det är fel, men du gör det ändå. Varför? Jo, saken är den att människor är flockdjur, precis som får eller lamor eller lejon. I flockar så finns det nästan alltid en ledare i denna flock. Ledaren har makt, människor älskar makten. Ganska simpelt egentligen, vi gillar makt. Du känner antaglien att du har makt, för att du är äldre än ditt syskon. Mobbare älskar makten, och de får den via att han/hon har mer status än du själv, och fler med sig om att tycka/tänka något. I princip alla människor är så, vi älskar att briljera. Kunskap är makt.

 

___________________________________________________________________________________________

 

Nu fick jag någon sorts blackout, vettefan vad jag skulle skriva.. Aja, vi får höras när vi hörs!

 

Ha en trevlig dag!

Puss och kram,

 

Erika