Catch up och psykologiska problem
Hej!
Förlåt att jag inte bloggat på så länge, mycket har hänt och har haft mycket att tänka på, så jag har inte riktigt orkat ^^
Börjar med en liten catch up innan jag går in på det tunga..
I fredags fyllde jag 15, jag och Ellen gick och såg The Mortal Instruments: City Of Bones.
Den var fantastisk och förstörde mitt liv, men jag råder er, läst böckerna först. Och dem första tre innan ni ser filmen, för tyvärr spoilar filmen en väldigt viktig detalj i böckerna ^^
Ska visa bilder på hur vi såg ut och kort beskriva runorna..
Runan till vänster heter Fearless och förklarar sig själv. Den högra är Agathe eller Love som det heter på engelska.
Detta är runan för snabbhet.
Den översta är Strength och den undre är Deflect eller Block ^^
Hade även runan Clairvoyant sigth, men den bilden blev väldigt suddig :p
Sen har jag massa bilder på födelsedagspresenter och så men orkar inte ta det nu ^^
Mot den tunga delen..
Enda sen jag var liten har jag haft en del psykologiska problem, men nu verkar dem ta över mitt liv.
Jag slutar äta, jag bryter ihop och är ibland helt enkelt kall och död.
Jag har alltid prioriterat alla andra högst, jag själv kommer sen, därför är det väldigt viktigt för mig att finnas där för alla och hjälpa alla på dem sätt jag kan. Jag går runt och bär på allas och mina egna problem tills jag går under, då hatar jag mig själv för vad jag anser är svaghet.
Nu har jag återigen slutat äta av den enkla anledningen att jag inte mår bra och oftast mår illa.
Jag vet att jag måste äta och varför och allt sånt där, jag vet det, och jag vill inte bli sjuk igen heller även om det redan är försent. Jag mår hela tiden illa och febern är stark igen, samt att jag nu har börjat svimma av då och då igen.
Idag har jag brutit ihop under ett flertallektioner och bara suttit tyst och gråtit. Allting blir så tomt utan det som ger mig min gnista..
Alla ber mig att gå till psykologeroch få hjälp med mina problem, men saken är den att jag inte litar på psykologer.
Och bara för att förtydliga, jag säger inte detta för att folk ska tycka synd om mig, jag vill inte ha något medlidande. Försöker bara förklara.
Vi hörs. ^^
Mår du bättre nu?
Hej folk!
Nu tänkte jag prata om något tungt. Eller, tungt och tungt, det är jobbigt för just mig, men jag ska försöka förklara så gott jag kan :)
Sen jag var 8 har folk frågat mig kring psykologer, men som ni säkert gissat har jag tackat nej varje gång. detta beror på att jag inte vågat gå och att jag inte insett att jag behövt hjälpen. Nu är jag liksom 15 och har fortfarande inte uppsökt psykolog pga rädsla och tankar som "det finns säkert någon som behöver platsen mer än jag.". Jag har inte beslutat mig för att gå, för jag känner mig inte riktigt bekväm i det. Det är så att mitt problem är svårt att ta upp i ett samtal, för olikheterna händer när jag är på ett visst humör.
Om jag säger såhär: Jag kan börja gråta och tycka att livet är jättejobbigt. Det är världens hemskaste känsla, och jag vill bara krypa ur skinnet och gömma mig någonstans. Men mitt i allt händer det något, och helt plötsligt är jag överlycklig. Det förekommer ofta att jag skrattar när jag gråter och börjar gråta när jag egentligen är lycklig.
När jag läste om en psykisk störning kände jag att jag läste om mig själv. Det mesta som stod där var jag rakt igenom, och jag började därefter rådfråga mina vänner och bekanta om det här är något jag borde utredas för. Såklart går den att bota, men det varierar hur lång tid det tar från person till person och hur djupt det sitter.
Jag tänker inte gå förrän jag verkligen behöver det.
Men nu till nåt annat!
Idag är det en speciell dag, och speciella dagar ska uppmärksammas!
Lisa fyller nämligen 15 idag!
GRATTIS! <3
Men nu ska jag dra, för är lite lätt uttråkad :(
Erika
Dag 4
Idag har jag varit med Ellen och Tom, vi har flummat, tittat på filmer och petat på Tom xD Har inte så mycket att säga om idag, så vi tar med lite tankar också ;3
Kärlek & ensamhet:
Mina tre bästa vänner är alla i förhållanden, det är alltså bara jag i min krets som är singel. Det börjar bli rätt jobbigt nu, eftersom att alla är så lyckliga runt mig och jag sitter där och bara jaa.. Gosig kudde..
Nej men seriöst nu, jag vill också ha det där. Ömsesidig kärlek, lekbrottas innan en kyss, någon som håller om en i soffan när man tittar på film och som bara gör en allmänt lycklig..
Haha gud vad jag klagar.. Går och gör något annat istället xD
Bjuder på en bild av Ellen som tröstar Tom, "there there"
I'm free
Hej människor!
Detta kommer bli ett tankeinlägg med pepparkakor.
Till tankedelen:
För nio månader sedan träffade jag en kille som jag genast fick upp intresset för. Allt eftersom jag lärde känna honom började jag få känslor för honom som sedan utvecklades. Igår så pratade jag med honom om det, jag förväntade mig ingenting eller så, så jag blev inte direkt överraskad av hans svar. Självklart blev jag besviken, men eftersom att jag var berädd på det, så är det lättare att acceptera. Så nu ska jag bara gå vidare och fokusera på mig och mina vänner. Inga killar.
Ska helt enkelt fokusera på att leva fullt ut och vara lycklig, det förtjänar jag faktiskt!
Pepparkaksdelen:
Firar jul i juni jag xD
Haha nä, men kom på att vi har flera burkar pepparkakor i skafferiet ;3
Idag slutade vi skolan, och jag ska försöka blogga riktigt ordentligt nu när det är sommarlov och jag har mer tid!
Lisa
Behöver inspiration
Åh, det är så jävla mycket jag vill göra! Jag är en person som ligger åt det kreativa hållet, och jag vill göra något riktigt kreativt. Däribland gå på en tecknarkurs, översätta några engelska sånger till svenska där låten klingar lika bra på båda språken, skriva manus till en musikvideo, skriva en bok, klippa ihop ett kollage med de bilder som betyder allra mest för mig, gå ut och fotografera (skapa en story och få folk att känna saker av fotot) och komma på nya idéer med frisyrer, matchningar och sminkningar. Jag vill göra allt detta och mycket mer, och snart kan jag göra allt jag vill! Det är bara några få dagar kvar, sen är det sommarlov! :)
Fan vad allt känns bra just idag! Jag är lycklig för allt och inget, och jag hoppas verkligen att den här tillfälliga lyckan stannar ett tag. Ibland vaknar jag upp dagen efter och känner mig lika tom som en person som gett allt men inte fått något i gengäld. Det är sorgligt, men sånt är livet antar jag.
Det enda jag behöver för min plan är några papper, mina hörlurar, några fina pennor, nya batterier och ett leende som gör allt jag presterar mer lysande :)
Något som även är en stor del är det jag nämnt i rubriken: Inspiration! Därför ska jag gå in på folkets bildgalleri (även kallat google). En bild säger mer än 1000 ord, och jag kan behöva ganska många av just orden, så nu ska jag leta upp något som kan hjälpa mig tänka!
Jaa, det var allt för idag!
Puss och kram,
Erika
Normal skola, jaa..
Hej människor!
Idag har vi städat i skolan, trååk
Sedan fick vi extremt tråkiga nyheter:
Åtta lärare + rektorn ska sluta.
I normala skolor om någon lärare slutar så är responsen bara ett likgiltigt 'jaha', men på vår skola börjar alla gråta och kramas.. Så idag var det gråtkalas igen x)
Nu sitter jag och gör typ ingenting, utan bara sitter i soffan och funderar ^^
Tänkte faktiskt att jag också skulle diskutera lite samhällsproblem.
Kärlek:
Kärlek uppfattas olika av alla, men är ändå lika viktigt. Homosexuella, bisexuella, transexuella, fetichister, stora åldersskillnader och multisexuella, alla borde behandlas likadant. Det borde inte spela någon roll om det skiljer sex år, eller om det inte är ett vanligt heterosexuellt par. Jag har för 14 veckor sedan lagt ut bilden Erika använde i sitt inlägg 'Irriterad', någon kommenterar; "The third one's illegal"
Jag är extremt trött på det och sidor som "She is 14 and he is 18, that's not a relationship that's babysitting". Låt människorna vara liksom. Samma sak med folk som går runt och säger "Åh bögar är så jävla äckliga" eller killar som vill att man ska låtsas vara lesbisk och hångla runt med sin bästa vän. Visa lite respekt, dem har precis lika mycket rätt att älska varandra som heterosexuella. Så tänk lite innan ni dömmer nästa gång, tack.
Lisa
Detta är ju ingen modeblogg
Hello människor!
Nu ska jag göra något som jag sällan gör i bloggen, jag ska prata kläder.
Detta är ju ingen modeblogg, men tänkte bara lägga fram en liten idé som ploppade upp i mitt huvud under gårdagen, jag kallar det "flickvänskläder". Sådant som enligt mig gör att man ser ut som en flickvän, eller som folk i filmer ofta har. Ska ta med några exempel och sedan förklara :3
Okej, så konceptet är alltså:
- En färgglad kjol eller klänning
- Enfärgad topp om kjol
- Någon typ av kofta/jacka
- Söt väska
- Enkel och stilren makeup
- Ballerinaskor
- Ett enkelt halsband
- Någon typ av lockar/vågor i håret
Well, jaa.. Det var väl typ det jag ville säga om det..
Idag har jag köpt nya skor eftersom att de gamla ballerinaskorna var trasiga, det råkade bli två par hehe.. ^^
Hittade också äntligen ett par shorts, fransiga/trasiga jeansshorts :3
Nu ska jag strax äta mat och sedan ska jag väl hitta på något ;p
Lisa
Thinking positive
Igår ändrades mitt kiv drastiskt, av orsaker jag inte kan ta upp här har jag lovat att tänka positivt och börja leva. Jag kände en stor förändring redan idag. :)
Positiva saker händer positiva människor eller nåt xD
Hursomhelst jag ska sluta oroa mig och leva i nuet, försöka fokusera lite mer och vara lycklig.
För det är egentligen allt som krävs, att man bestämmer sig för det!^^
Lisa
Noneliving
Sometimes I feel like I'm not even living. I'm just a shell of the real me. I can't feel or tuch, I'm just there. Not living, but not dead. Entirely empty. Those days I just want to hide from humanity. I want to lock myself up i my room and just think. About everything and nothing. Just disapear into myself. I'm sitting there on my favorite spot by the stairs with the music at the highest volyme, I look out trough the big windows to the left and sometimes I throw a look at the people inside to see what's happening. People who passes by me stops and asks if I'm sad, I take out the earphones and smiles, saying that i just have alot on my mind, but that I'm okay. And maybe that's true. I don't know, because I'm never really there. It's just my shell.
En tanke jag burit runt på ett tag.. Ibland känner jag mig verkligen så. Jag har dagar då jag lever och dagar då jag bara är där. Igår var jag levande, idag är jag än så länge bara här.
Vad gör jag här egentligen?
Lisa
Feeling alone
Har du någonsin haft den känslan att ingen fattar? Knappt du själv. Jag vet, det är en vanlig tanke bland tonåringar, men för mig är det inte riktigt samma sak. Dagen kan börja positivt och jättelyckligt, men det dalar ner allt eftersom dagen går. Läxor läggs på hög i och med att dagarna går, och man orkar ingenting. Kvällarna späds ut med tankar och det finns inte mycket kvar till att faktiskt leva.
Jag försöker vara en bra förebild, jag försöker vara så bra jag kan. Men ibland räcker inte det. Det finns ingen som trycker ner mig, och jag borde vara lycklig, men allt är bara tomt. Jag ser inte mig själv som en bra person, inte ens om jag försöker så gott jag kan. Jag fattar ingenting, och det är så svårt att förklara så folk förstår. Därför låter jag texter beskriva. Låttexter, egna noveller, allt. Även bilder låter jag förklara hur jag känner mig, men varför kan jag fortfarande inte berätta. För allvarligt talat så vet jag inte varför jag mår så här, jag har väl inte gjort nåt fel liksom?
When you try your best, but you don't succeed.
When you get what you want, but not what you need.
When you feel so tired, but can't sleep.
Stuck in reverse.
And the tears come streaming down your face,
When you lose something you can't replace.
When you love someone, but it goes to waste.
Could it be worse?
Lights will guide you home and ignite your bones
And I will try to fix you.
-Coldplay
Erika
Too much
Det är bara så jäkla mycket just nu från precis alla håll.. Och jag stressar sönder och jag får inte stressa eftersom jag bara kommer skada min hals ännu mer.
Så mycket drama, så mycket att göra och så jäkla mycket stress.
Jag behöver andra boken, nu. Orkar inte leva i min egen värld just nu.. Får prata med Ellen om att låna andra boken..
Helst av allt så skulle jag bara vilja ta en buss ner till Söderköping och bara komma bort från allt.
GAAAAAHH!!
Nu ska jag sluta skriva, vi hörs...
^^
I'll be your hero
I'm no superman
I cant take your hand
and fly you anywhere you wanna go
I can't read your mind
like a billboardsign
and tell you everything you wanna hear but
I'll be your hero
Om ni inte kände igen det där så är det från Drew Ryan Scotts låt Hero. Den är med i filmen Starstruck när Sterling Knight låtsas sjunga den ^^ Drogar den just nu, så fin :3
Kommer ni ihåg för ca två månader när jag berättade om en kille som var mitt nästanextyp, som hade kommit tillbaka igen? Alltså för fjärde gången då.. Han kom tillbaka för några dagar sedan också, but I made him leave.
Han ger sig alltid ut för att ha förändrats och för att älska mig, han förändras aldrig.
Han är ute efter sex och that's it, och jag är så trött på honom. Han gör samma saker om och om igen, men lär sig inget av det, och bryr sig inte om att han sårar folk. Ena sekunden är jag "lika vacker som alltid" "en av de vackraste tjejerna han någonsin sett" och nästa är jag "ett jävla luder" när jag inte ger honom det han vill ha.
I tisdags skrev han till mig vid halv tre på natten och skrev: "Du förtjänar en pojkvän som älskar dig och som respekterar dig, du förtjänar så jävla mycket mer."
Dagen efter ber han om nakenbilder och drar sedan när jag vägrar.
Det säger ju en del om vissa människor.
Kommer ni ihåg när jag berättade om P? http://betterthansuperman.blogg.se/2013/april/breaking-hearts-again.html
Well, samma sak börjar typ hända igen och jag gör allt vad jag kan för att stoppa det men ja..
Har på senaste tiden börjat prata med en kille som är en kompis till en kompis och igår nämnde han typ att han var småkär i mig eller något. Jag har försökt förklara att jag inte klarar av killar just nu, och det tror jag att han förstod. Men jag blir överöst med komplimanger och hjärtan och sådant, numera både från min komps och från kompisens kompis.. Vänta.. Fattade ni något av det där?
Iaf, det var nog dagens kärleksproblem, för tänker inte dra igång något om E nu.. xD
Nu ska jag strax ringa Erika och kolla om vi skulle basta och så idag, bye!
Störande
Hejhej!
Jag satt just och funderade på hur samhället formats och hur det kommer att bli. Jag läste nyss igenom Joakim Bergs ask.fm och skakade genast på huvudet över hans formuleringar och vad han anser är rätt och fel. Många tycker att saker man inte gillar ska man förbise, men detta tycker jag är värt att ta upp. Jag vill också beskriva varför jag tycker som jag tycker.
Jockiboi/Joakim Berg, känd bloggare:
Jockiboi är en sjukt känd bloggare som drivit Sveriges äckligaste blogg, som han uttrycker det själv.
Jag blir jämt så less på honom och hans "försök" att vara en bra förebild. Joakim har många fans, och det äcklar mig att många av fansen är i min ålder, eller lite äldre. Joakims liv var förut att dricka, knulla och lägga ut osmakliga inlägg om hur bl a hans avföring såg ut eller när han pissade i ett mjölkpaket. Nu när han börjat träna så försöker han tydligen dricka mindre osvosv, men jag tycker inte att han förändras ett dugg.
Det oroar mig att han lagt ut så många privata bilder på internet, detta kan leda till svårigheter att få jobb, svårigheter att komma överens med omgivningen och uthängning. Jag anser att man inte ska hänga ut sig så pass mycket på internet så att det kan skada någon annan än du själv, för människor borde inte behöva sitta i skiten bara för att du gjort något klantigt. Media kan hans namn och de kan hans adress, det är inte så jävla svårt att söka upp halva din familj så att dem får skit för detta istället. Det är min åsikt.
Många i min ålder och upp till omogna 25åringar vill efterlikna såna som Jockiboi och Kissie, och detta blir mer vanligt nu än det var förut. Det är inte ett ideal att se ut som Kissie, och det är inte något att sträva efter att slita ut sin kropp så mycket som Jockiboi gör. Det är fan en skam att 90talister och sena 80talister ser detta som förebilder, ni ser ju även lil' Wayne som någon sådan. 99or vill bli som dessa. 02or vill bli som dessa. Detta är fan inte nyttigt.
Trots att det här är något jag anser som helt sjukt så finns det vissa som anser mina kommentarer som sjuka ;p Asså, herregud.. Jaja, men iaf, jag känner att det här är ett ämne att ta upp för att mina syskon är i den åldern. Min syster är 04a och min bror är 00a, och att efterlikna floppar blir bara mer och mer vanligt. Det finns liksom 10åringar som röker, 11åringar som super och 12åringar som knullar. Jag tänker liksom generationen som föds nu, 10talisterna.. Hur fan kommer dem att bli? Min yngsta lillasyster kommer i sommar liksom, vill inte att hon ska vara prostituerad vid 8 års ålder.. Fyfan xD
Jaja, kände bara att jag behövde kommentera det..
Vi får höras!
Erika
Te och tankeflimmer
Dagarna flyter förbi, trögheten varierar dock..
Sorry att mitt bloggande är segt, men appen har bråkat och jag har inte kunnat blogga mobilt alls. Nu funkar det på sätt och vis iaf^^
Jag lyssnar på musik bokstavligen dygnet runt, just nu är det mest den mäktiga Glee-versionen av Let me love you (until you learn to love yourself). Älskar den verkligen, så otroligt fylld med känsla!
Haha, alltså jag tänker alldeles för mycket^^
På.. Allt x)
Jag dricker litervis med te just nu, för.. Te är mysigt :3 Mamma har blivit genomförkyld fixar te och tar hand om henne också.
Alltså det finns riktigt fina människor i världen egentligen. Tänker inte säga mer än att det finns en fantastisk lärare på skolan där jag går!
Det här blev ett väldigt osammanhängande inlägg, men hoppas ni står ut ändå ;3
Here We Go Again
God kväll!
Jag tänkte faktiskt spinna vidare på ögon, för att jag tycker att dem är fantastiska helt enkelt! Jag tänkte faktiskt vara lite ego och påstå att jag har några av de vackraste ögon jag sett ;p Som ni läste förut så älskar jag blå ögon pga djupet och det allvarliga i blicken.
Att titta någon i ögonen som har en sån allvarlighet och någon slags längtan i blicken.. Det är så overkligt.. Jag skulle aldrig kunna ljuga för någon som har såna ögon, helt ärligt!
Så tänkte jag gå vidare med vad jag gillar så att man får någon klarhet i det! ;p
Det jag tycker om hos killar är ganska mixat, jag vet liksom inte direkt hur min framtida man ska se ut, men kan berätta vad jag tycker om mest!
Jag gillar killar som är otränade faktiskt ^^ Spinkiga långa killar är bäst, men det ska ändå vara något att ta i så man inte är rädd att ha sönder honom när man kramas eller nåt ;o Självklart så ska killen vara längre än mig, vilket är svårt att hitta någon nära min ålder för att alla är så jävla korta (jag är 1.72 ;p) sen så gillar jag ju blondiner och blåögda killar :) Jag är faktiskt mest för svenska killar, men som sagt, det finns inget som säger att jag inte kan gilla någon som inte är svensk liksom.
Det var väl utseendedelen ;p
Det som är viktigt hos en kille när det gäller personligheten är att han faktiskt ska känna att han behöver mig och stå för det, hatar såna som ska ljuga för att verka cool eller nåt annat skit som egentligen bara bevisar att de är allt annat förutom just coola. Något annat som är viktigt är att kunna visa känslor, och berätta när något inte känns bra. Ärlighet varar ju liksom längst, och jag anser att man kommer bättre överens om man är ärlig även när det gäller känslor. Humor är såklart viktigt, och att tillåta sig själv att vara barnslig ibland.
Rastlöshet är en av räddningarna till allting, tycker jag. En kille som inte kan sitta still allt för länge/göra samma sak hur länge som helst är guld, för då kommer han förhoppningsvis på nåt nytt och då blir man aldrig uttråkad heller. Insikt är bra, och att lyssna från båda sidorna av ett argument/motargument.
Hahah, det var nog det!
Puss och kram,
Erika
Breaking hearts, again
Vet ni hur svårt det kan vara med människor?
Speciellt de som älskar en.
Jag och Erika träffade en kille några gånger, vi blev vänner allihopa.
Vi kan kalla killen P för enkelhetens skull.
Saker hände och det var meningen att jag och Erika skulle bryta kontakten med några människor, P var en av dem. Problemen började när P sa att han var kär i mig. Eftersom att jag är kär i någon annan blev jag mer angelägen om att bryta med P, jag ville inte såra honom. Vi hade en lång diskussion och vid slutet av kvällen så sa vi att vi skulle fortsätta att vara vänner ett tag och se hur det funkar. Redan dagen efter bröt vi, eftersom att jag tyckte att det kändes fel. Några dagar senare stannade jag hos Erika över natten. På kvällen flummade vi runt en hel del, efter ett tag loggade vi in på skype för att se om det var några roliga männskor inne, vi använde Erikas konto. P var inloggad. Han ville prata med mig. Erika blev upprörd eftersom att han inte längre brydde sig om henne, utan bara ville prata med mig. Så hon tog sin telefon och började prata med J, killen hon berättade om för några dagar sedan.. Jag blev kvar med P, som undrade hur jag mådde och om jag var okej. Vi pratade ett tag och jag bytte till mitt eget konto. Han berättade om sina känslor för mig, de var djupa. Jag mådde dåligt eftersom att jag kände att jag sårade honom. Han försökte övertyga mig om att han skulle må bättre av att vara min vän än ingenting, även om jag inte höll med så fortsatte vi prata även efter den kvällen. Nu har det gått ca två veckor sedan dess och varje gång vi har pratat har han sagt något fint eller gett mig en komplimang, varje gång hugger det till i mig eftersom jag vet att han egentligen inte vill vara min vän.. Så igår sa jag hejdå. Han mådde dåligt över en del saker som han berättade för mig, och jag sa att jag måste försvinna. Han frågade vart jag skule, och jag svarade bort. Jag sa att det här är hejdå, bara så att du förstår det.. Han blev arg och sårad och ville inte lyssna på min förklaring. Så nu slutade det med det jag försökte undvika.
Jag sårade honom i alla fall.
Jag kanske är en dålg människa, men jag försöker att alltid göra det rätta.
Lisa
Dagens tankar
Hej!
Idag har jag varit stolt, varit ledsen och varit förbannad.
Dagen började verkligen skitbra! Jag skrev fel igår, har svenska på f.m. och jag höll mitt tal inför liten grupp.. Min svenskalärare vart sjukt imponerad av min text och mitt framförande! Känner mig otroligt stort fortfarande, och hoppas att det håller i sig. Idag har jag även slarvat, för jag har nämligen fortfarande inte gjort läxan.. Fy, Erika, fy..
Men nu till det viktiga. Tänkte faktiskt inte skriva ett inlägg idag, men sen kom jag och tänka på en viss person och inlägget är riktat till honom. Ni som tycker att typiska tonårsgrejer är fjantigt kan ju läsa någon annan blogg eller gå och lägga er, för jag känner att detta är viktigt för mig.
____________________________________________________________________________________________
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, för jag har egentligen ingen början på det hela. Så jag börjar mitt i allt, där allt och inget ligger.
Vi var aldrig ihop, vi träffades inte ens ofta, men det räckte för mig. Jag får ofta tillbakablickar på hur vi var mot varandra, hur jag älskade att vara nära honom. Hur det var att känna hans parfymdoft och känna hans hand i min, det var en trygghet. Jag kunde glömma allt runt omkring mig. det var bara vi. Folk kunde stirra på oss, och jag undrade ofta vad de tänkte. Kanske att han var snygg, för snygg, eller att det var osmakligt att gå runt och kyssas och ändå vara så olika personer. Jag vet inte, och jag kommer troligtvis aldrig få veta det heller.
Helt plötsligt sa jag till honom att jag inte orkade mer, för jag älskade honom mycket mer än vad han ville tro på att jag gjorde. visste inte ens om han kände till hur viktig han blivit för mig under dessa 7 månader. Han berättade sedan för mig att han ville göra motsatsen till vad jag ville göra, för han såg långsiktigt. Jag hade aldrig tänkt på att han kunde vilja andra saker än mig, för jag var som i trans. Jag kunde inte styra över vad jag gjorde. Så jag bestämde mig för att lyssna på ett citat:
If you really love it, set it free. If it comes back, it's meant to be.
Och så vart det, jag släppte honom.. Jag förklarade tydligt att jag vill göra honom lycklig, och om jag inte är det facit han behöver för att bli lycklig så gör jag allt för att han ska hitta henne.
Det har inte gått lång tid, men jag vet redan nu att jag inte bara kan glömma någon som gjorde halva min värld. Jag är 14, jag är tonåring och jag är nykär. Let it be så länge det varar.. För det kommer väl en dag då jag är vuxen och inte är tonåring och naiv längre.
Jag saknar dig, Jim.
____________________________________________________________________________________________
Yup, så vart det idag.
Men nu ska jag sova, och planera hur fan jag ska orka göra läxan imorgon..
God natt!
Puss och kram,
Erika
Everything was perfect and complete
Har du någonsin varit i en situation när det känns som att ditt liv bara är en dålig realityserie?
I remember how it used to be, out there chasing cars and broken dreams..
Tycker att alla borde lyssna på One day at a time med Cody Longo, även känd som Eddie Duran från Hollywood heigts.
Killen är helt jävla fantastisk, serien också.
Jag har så mycket jag önskar att jag kunde skriva ner, sätta ord på, få ur mig allt, men det funkar inte så..
Mitt liv är väldigt komplicerat just nu, vet inte vad jag ska göra med hälften av det..
Jag bara önskar att någon, nej inte någon, rätt person, bara kunde hålla om mig och säga att allt kommer bli okej..
Och jag vet att jag låter väldigt deprimerad just nu, har haft en del tankfulla inlägg på sistone..
Men jag är faktiskt rätt okej, det är ju inte precis som att jag avlider :P
Nu ska jag fixa naglarna, vi hörs! ^^
Mitt Liv I Ruiner
Idag tänkte jag vara som en typisk tonåring och gnälla på mitt liv utan några detaljer på vem eller vad jag snackar om. Detta pga att detta är en blogg för mitt och Lisas egna syfte, ett ställe att skriva och prata av sig på, inte för att ni på något sätt ska ha nytta av någonting.
Nu till det jag vill ta upp: Internetrykten.
Vad skulle du göra om du får reda på att en del av Stockholm vet precis vem du är och precis vad du gjort? Hur skulle du känna? Du vet att det mesta inte är sant, men ingen tror dig. Så kommer en person som du en gång i tiden litade allra mest på, och denne trakasserar dig, hånar dig. Denne tycker att du lika gärna kan dö och att du aldrig var viktig för personen. Men för dig så var personen som nu trakasserar dig mer än viktig, denne var i princip allt.
Nej, nu ska jag väl glömma allt, orkar inte bli någon psyktant som bara sörjer gamla minnen..
Puss, och kram
Godnatt
Erika
Snurrande svimlande svamlande
Hej där ute i cyberrymden!
Här ligger jag halvdöd på soffan och funderar igen. Spydde för ca en timma sen och mår just nu skit.. Hoppas det bara var något jag ätit, även om jag inte tror det.. Var ju sjuk nästan hela förra veckan så vill inte missa mer i skolan nu. Hatar att vara borta från skolan, och att vara instängd i lägenheten hela dagarna..
Det snurrar runt just nu..
Varför fortsätter man älta saker fram och tillbaka? Jag vill ju bara skita i det..
Varför kan man inte släppa taget? Varför kan jag inte sluta tänka på honom, drömma om honom och sakna honom? Varför kan jag inte sluta älska honom?
Det är många olika tankar som snurrar runt där inne i min lilla huvudboll. För många..
Det känns som att jag inte riktigt är närvarande, jag är här men inte här..
Jag sitter vid elementet i trapphuset högst upp i skolan, musiken på högsta volym i lurarna och knäna uppe vid magen. Tittar ut genom de stora fönstren åt vänster, kastar då och då en blick in mot studiehallen för att se vad eleverna och lärarna sysslar med. Folk kommer fram till mig och undrar om jag är okej, jag tar ut en av lurarna ur örat, ler och säger att jag bara tänker.. Och det är väl sant iofs men samtidigt vet jag inte riktigt svaret på frågan. Hur ska jag veta om jag inte riktigt är där?
Hoppsan vad djupt det blev där ^^
Nu ska jag fortsätta med vad det nu är jag håller på med, bye!
Liz
Bjuder på två halvfula bilder på mina små hårförändringar från veckan. Efter avfärgning och blondering blev det rosa, senare (igår) var jag på salongen och blonderade lite till samt gjorde en toning så nu är det mer blont än rosa iaf^^
