Mår du bättre nu?
Hej folk!
Nu tänkte jag prata om något tungt. Eller, tungt och tungt, det är jobbigt för just mig, men jag ska försöka förklara så gott jag kan :)
Sen jag var 8 har folk frågat mig kring psykologer, men som ni säkert gissat har jag tackat nej varje gång. detta beror på att jag inte vågat gå och att jag inte insett att jag behövt hjälpen. Nu är jag liksom 15 och har fortfarande inte uppsökt psykolog pga rädsla och tankar som "det finns säkert någon som behöver platsen mer än jag.". Jag har inte beslutat mig för att gå, för jag känner mig inte riktigt bekväm i det. Det är så att mitt problem är svårt att ta upp i ett samtal, för olikheterna händer när jag är på ett visst humör.
Om jag säger såhär: Jag kan börja gråta och tycka att livet är jättejobbigt. Det är världens hemskaste känsla, och jag vill bara krypa ur skinnet och gömma mig någonstans. Men mitt i allt händer det något, och helt plötsligt är jag överlycklig. Det förekommer ofta att jag skrattar när jag gråter och börjar gråta när jag egentligen är lycklig.
När jag läste om en psykisk störning kände jag att jag läste om mig själv. Det mesta som stod där var jag rakt igenom, och jag började därefter rådfråga mina vänner och bekanta om det här är något jag borde utredas för. Såklart går den att bota, men det varierar hur lång tid det tar från person till person och hur djupt det sitter.
Jag tänker inte gå förrän jag verkligen behöver det.
Men nu till nåt annat!
Idag är det en speciell dag, och speciella dagar ska uppmärksammas!
Lisa fyller nämligen 15 idag!
GRATTIS! <3
Men nu ska jag dra, för är lite lätt uttråkad :(
Erika
Kommentarer
Anonym säger:
ge inte dig själv diagnoser. snälla. det bidrar bara till romantisering av psykiska sjukdomar och tro mig, efter vad jag läst på er blogg har det redan gått alldeles för långt när två trettonåringar tror att de blir coolare om de har ätstörningar, psykiska sjukdomar osv.
Trackback